Karantän

Olle ringde vid fem och sa att han var på väg hem, åh vad bra sa jag, då kan jag passa på att äntligen färga håret mm. Vi får se, sa Olle, jag mår rätt kass... Klockan gick och efter en timme kom han hem, det brukar ta en halvtimme. Han hade fått hoppa av tunnelbanan först i gamla stan för att han mådde dåligt och sen i Gubbängen och gå hem sista biten, mådde för illa för att sitta kvar en station till, då mår man kass. När han kom innanför dörren tog han sej en hink och gick och lade sej i sängen, det dröjde max 2 minuter innan han spydde kaskader, påminde om brandkårens vattenspruta... Jag virade en halsduk runt ansiktet flera varv och gick in och hämtade Einars säng, mitt täcke, kudde och kläder inför morgondagen, stängde dörren och beordrade honom att stanna där tills han var frisk. Denna gången vill jag INTE få magsjuka, men vill ännu hellre skona lilla Einar. Så nu ligger E och sover mitt i vardagsrummet och jag har bäddat på soffan åt mej, jag knarkar handsprit och längtar tills jag och Einar ska gå ut imorrn, ut i friska smittfria luften. Om jag kan röra mej vill säga, vår soffa är ingen bäddsoffa direkt...

Här är min tillfälliga sovplats, må den hålla mig smittfri!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback